Brick
Jag tänkte att det kanske skulle vara en kul idé att uppdatera den här bloggen, då jag inte har gjort det sen innan jag åkte till Österrike i somras. Nu är jag inte särskilt sugen på att skriva något monsterinlägg (vilket det med stor sannolikhet kommer bli ändå) så jag ska försöka hålla mig ganska kortfattad om hur de senaste 3 månaderna har sett ut.
Österrike då... det var trevligt! Vi åkte dit, solen sken och allt var fint. Sen slutade solen skina och det började regna, REJÄLT. Som tur var så hade vi fått den bästa platsen på hela campingen, så vi fick en gratis swimmingpool inne i vårat tält, som vi då kunde använda när det blev varmt igen. Tyvärr blev det aldrig varmt, så vi åkte hem en natt tidigare då ingen av oss var sugna på ett nollgradigt tält med en ofrivillig swimmingpool...
Sen kom jag hem till Sverige, och tog tag i mitt jobbsökande med stor ångest. Med rejäl flyt lyckades jag norpa ett riktigt jävla drömjobb. Nu sitter jag i Spanien och jobbar på EA Games i Madrid. Ibland måste man ha en jävla flyt alltså. Här trivs jag i alla fall bra, det mesta är som vanligt faktiskt känns det som. Jag är mitt vanliga osociala jag och är hellre för mig själv än ute och umgås. Jobbet i sig är hur roligt och trevligt som helst, så jag funderar på att stanna kvar här. Har egentligen ett temporärt kontrakt fram till December, men tänkte jobba på och försöka få det förnyat. Vill jag åka hem kan jag alltid tacka nej. Men vi får se hur det går... helt ärligt så lockar inte Sverige särskilt mkt. Jag har verkligen INGENTING där hemma. Förrutom mina vänner då, såklart, och det är väl det jag saknar mest (och trocadero). Men det känns som att.. ja, skulle jag åka hem så har jag ingen lägenhet, och inget jobb. Och det känns inte riktigt som att man har lust att ta något skitjobb man egentligen inte vill pyssla med då man haft ett sådant här bra jobb som jag har nu, och som jag verkligen trivs med.
Men jag vet inte... har svårt för att få ner tankarna i skrift riktigt. Hah, det har ju aldrig hänt förrut... äh, jag vet inte. Jag löser detta på något vis. Det är ett par månader kvar tills jag måste bestämma mig, och det hinner hända mycket på dessa månader.
Så...
I don't like Mondays
Ja, det var ju den här andra hemtentan. Den som är kvar från A-kursen, som min jävla lärare har lyckats slarva bort (hunden åt väl upp den antar jag). Sagt och gjort, jag måste skriva om skiten, och det känns inte helt motiverande och enkelt att skriva ihop en hemtenta på 5 sidor om något jag läst för mer än ett år sen. Nog för att man går i skolan för att lära, men allt kommer man ju inte ihåg...
Jag är alltså inte helt i form, det är mycket som känns riktigt jobbigt och irriterande. Varför ska ALLT hända i det absolut sämsta av tillfällen? Jag blir så fruktansvärt irriterad på banken först och främst, då jag hade tänkt använda dessa 1200 till min trevliga Österrike-resa nästa vecka. Jag blir en jävligt fattig katt i Österrike...
Vafan ska man säga... jag är bara så jävla irriterad...
Hero
Nej, det är helt klart en bragd att ta sig fram till en final med hur-många-länder-det-nu-är. Bra jobbat! Alla andra länder röstade bara på sina grannar (eller var det tvärtom, att det var vi som gjorde så?). Så måste det ju ha varit. Oroa dig inte för det Charlotte, det räcker med att du ber dina låtskrivare knåpa ihop 10 spår till och skicka in Peter Swartling i studion så ska du se att du får en 5+ skiva av dina vänner på Aftonbladet. Då kan du för pengarna du får av skivförsäljningen köpa ännu mer smink (eftersom du inte plastikopererat dig) och täcka över ansiktet med så du ser ännu mer ut som... ja, jag vet faktiskt inte.
Nä, bättre lycka nästa år. Då satsar vi på en topp 15 iaf? Eller nej, vi nöjer oss med en final då med. Det blir nog bra, det är ju jobbigt med krav. Bättre att klappa på ryggen och ge uppmuntrande ord så alla misslyckade praktarslen söker in till en ny omgång av uttagningar nästa år.
The places you fear the most
Söker lite jobb och grejer nu. Får väl min examen så småningom hoppas jag, men det känns ändå rätt menlöst. En kandidatexamen i Språk / Humaniora. "Jaha vad kan du jobba med då?" Ingenting kan jag avslöja. Bra med en fet studieskuld och en examen som jag kan torka mig i röven med när dasspapperet tar slut.
Nåja... just jobb är väl det största orosmomentet just nu, men jag hoppas det löser sig på något sätt så småningom ändå. Jag gör vad jag kan.
Såg senaste avsnittet av One Tree Hill precis (ja, jag följer den serien), och i en konversation mellan Luke och Haley så säger Haley att dagen man förlorar tron på kärleken är dagen man är jävligt fel ute. Jag är alltså fel ute med både mina studier och mitt liv i huvudtaget.
Framtiden ser jävligt intressant ut.
